blogorama

Det känns som att komma hem. Att återvända till vårt kära blogorama, eller hur Vic? Jag gillar verkligen inte livet just nu, och det kanske är därför jag bestämde mig för att starta upp min stackars lappie för att skriva ett tårdrypande inlägg. Fast, egentligen är livet inte så hemskt utan bara det faktum att jag idag mätte min kropp. Eller ja, min PT gjorde det åt mig. Det såg inte så bra ut. Eller det var ju "normalt". Men sen när är det någonting positivt? Jag förklarade för min nazi-PT att jag helt enkelt MÅSTE vara snygg, det är ingenting jag vill eller så. Jag blev dirigerad till medicinbollen och fick lägga mig i den där förnedrande positionen som straff. Jag älskar att bli hunsad. Nästa gång ska jag säga att jag ätit en pizza och druckit en keg med öl. Då jävlar blir det nog en en runda i den där rumpmaskinen. Rumpmaskinen känns som inget man tidigare känt. Bara en sån sak.

Åh Vic, vad ska jag ta mig till? Jag har inte dejtat på så många månader. Snart modevecka i London. Jag sätter mig i Rumpmaskinen tills dess min älskade.

See you sooner than you know,
C