My sweetest downfall

Alltså.

Jag gjorde en jävligt sjuk grej innan jul. Det var liksom ödet som agerade och jag bara lät mig själv ryckas med. Varför? För att jag var ledig. Typiskt va? Jag blev kär i en kille. En yngre kille. Det har aldrig hänt innan. Han är helt ljuvlig. Han stimulerar alla mina sinnen på ett helt perfekt sätt. Lämnar mig lite hungrig men också lite mätt. Han är allt jag vill ha.

Problemet är att vi har setts i tre månader nu och typ...jag vet inte. Jag har börjat må dåligt. För jag tror att jag låter mig själv svepas in i kärleken. Smaka på ordet: KÄRLEKEN. Jag har inte tid för kärlek. Kärlek är någonting jag inte vet hur man hanterar. Jag kan inte. Han är nog inte kär i mig. Eller jag vet inte. Jag är jävligt svår att älska. Du om någon vet hur intensiv jag är Vic.

Det gör mig väldigt, väldigt ledsen. För jag vill inte förlora honom.

Satans jävla JAKSDKALSD.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback